Hur många snubblade in på denna bloggen genom en sökmotor som till exempel google.se i förhoppningen att finna lite härlig thinspo? Jag kommer att göra er besviken. Inga goda råd, inga smalbilder. Fenomenet thinspiration är totalt nytt för mig. Snubblade in på det (av ett misstag?) för något år sedan. Då var jag redan beräknad som "frisk" från Ana. Men det är som att vara alkolist. Så det gäller att försöka hålla sig som en "nykter" anorektiker. Hur som helst. Jag var fascinerad över att upptäcka ett stöd mot det andra hållet, något som vill hålla en stark och trogen mot Ana. De kommentarerna och bloggarna som skriver om deras rädsla, ensamhet och hur de känner att de sviker Ana - det var skrämmande. Mest för att jag först då upptäckte hur likt tankemönstret är hos oss med Ana. Jag lärde mig att jag inte var ensam. En god lärdom. Dock var det inte det enda som vi hade gemensamt. Ana tycks ha en viss egenskap om att känna sig utvalda. Vi blir rädda att förlora oss själva, sluta vara speciella, bli som alla andra om vi inte har kvar Ana. Thinspiration uppmuntrar till detta romantiska tänkade kring anorexi och andra ätstörningar. Kommer med tips hur man ska stanna kvar, hur man ska bli Anas bästa vän.

Ana gör INGENTING bättre! Är det värt all smärta? Jag vet hur känslan av att vara värdelös tar över. Hur man inte förtjänar kärlek. Men det gör du. DU är vacker. DU är underbar. DU är fantastisk. Varför låter du det riva sönder dig inuti?